Oops

För några dagar sedan föreslog Martin att vi borde köpa fler handdukar så att vi, för att citera honom, "kan byta handdukar varje dag". Han menade att det skulle kännas fräscht och bra. Ungefär som att bo på hotell. Jag tänkte inte mer på det just då eftersom jag inte ser något problem med att byta handdukar några gånger i veckan. Nu har jag däremot börjat fundera på vad han egentligen sa och innebörden av det hela. Se här: 

Vi använder oss av 2 st badhanddukar samt 1 handduk för händerna.

Gissningsvis skulle jag säga att vi tvättar var fjortonde  dag. 

Om vi skulle byta ut dessa handdukar varje dag skulle förbrukningen bli 42 st handdukar mellan två tvättperioder.

Tänk er då om jag skulle räkna med gästhandduken samt handduken man torkar fötterna på.

Är det inte bara pensionärer och galna människor (tänk Patrick Bateman) som äger  så många handdukar? Om jag hade varit hemma hos någon och upptäckt att den personen har ett helt skåp fyllt med handdukar hade jag långsamt börjat gå baklänges mot ytterdörren. Är det nu jag ska börja oroa mig?

Hon har mig i sitt grepp

Jag ringer till min tandläkare för att avboka en tid som jag har hos henne i början av juli eftersom jag varken har tid eller lust (har man någonsin lust?) att gå. Klockan är närmare elva på kvällen i Sverige så jag planerar att tala in ett meddelande på hennes telefonsvarare.  Det är smidigt och bra. Jag är lite rädd för min tandläkare ska ni veta. Hon är en mycket sträng kvinna med en hård uppsyn.  Hon säger saker som "Vill du inte att jag ska hjälpa dig eller? Ja men gapa större då!".  Jag ligger där i stolen med uppspärrade käkar och min kropp stelnar av rädsla medan hon hårdhänt går loss i min mun. Hon är en otrevlig och kall maktgalning men oj oj så duktig hon är på sin sak. Hon kan trolla med (t)händerna så jag stannar kvar hos henne.  Ord som "Det kommer inte gå att rädda tanden" existerar inte i hennes värld. Hon får göra mig illa men priset (ja den faktiska kostnaden) jag betalar är lågt om man jämför med andra mottagningar. Så jag ringer som sagt för att lämna ett meddelande om att jag "tyvärr" måste avboka min tid. Precis när jag väntar på pipet och gör mig beredd på att dra min lögn så svarar kvinnan. Hon befinner sig alltså på mottagningen klockan elva en fredagskväll. Det är sinnessjukt. Jag drabbas av panik och lägger på. Sätter mig ner och hoppas att hon inte kommer ringa upp mig. Eller förresten. Jag kommer ändå inte att svara.  Nu skrämmer hon mig ännu mer.

Sakta gå hem

Pratade precis med min fantastiska syster som berättade att hon var på väg till Debasers uteservering. Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag började tänka på att promenera hem i gryningen genom ett somrigt Stockholm efter en kväll med dans och blaskig fatöl. Det är något som jag verkligen älskar med Stockholm och alltid kommer göra, men bäst av allt och alla som finns där är ändå min syster.

Sälj, sälj, sälj!

Produktplacering i all ära, men; Jag lyssnade på en radiosänd baseboll-match och dog lite inombords när kommentatorn plötsligt slängde in "och nu kommer en zeppelinare med en Coca Cola-logga flygande". Om man tycker att telefonförsäljare låter krystade och pinsamma när de läser direkt från manus så var det här tusen gånger värre. Jag satt i flera minuter med ett förvirrat ansiktsuttryck och funderade om det verkligen fungerar på folk. Tricket med produktplacering är väl att man ska ta det till sig omedvetet. Inte dö av genans. Någon som vet?

Dagens första/största besvikelse

Jag öppnar dörren till kylskåpet och utbrister "satans jävla kukhelvete!".

Så går det till när jag upptäcker att det inte finns någon frukostmat hemma. Frukosten är helig för mig. Jag hade ställt in mig på att äta min frukost hemma just idag och det här innebär att jag måste ändra min plan och dra ut. Nu.

Ibland behövs det inga ord

Bloggtorka kanske

Jag har enorma problem med att hitta jeansshorts som sitter bra. Det kan väl inte vara något fel på min rumpa?

Så kan jag ju passa på att berätta att jag väldigt ofta använder Google för att kolla stavningen av ord. Jag rekommenderar det varmt. Testa!

På söndag

På söndag åker jag hem till Sverige och det känns konstigt kan jag lova. Jag känner mig rädd inför att återvända till vardagen och allt som den innebär. Jag har gjort en lista på vad jag ska göra när jag stigit in i lägenheten:

Packa upp

Städa

Handla mat på Vi

Som ni ser så har jag inte så mycket inplanerat. 

Se här

MÅSTE färga håret

Försökte lägga upp en bild där man ser min utväxt men Blogger strejkade. Det ser ut som om jag är gråhårig. Då föredrar jag hellre blondiner med bajsrand.

Bild kommer senare.

Den som väntar på något gott.. 

Suget

Ofta när jag umgås med mina föräldrar eller föräldrar till vänner drabbas jag av ett enormt röksug trots att jag vanligtvis inte röker (och även efter några glas tycker att ciggen smakar skit). Jag vet inte varför det blir så men det slår aldrig fel. Nu har Martins föräldrar varit på besök här i några dagar och det enda jag kan tänka på är "CIGG, CIGG, CIGG".  Jag vill klargöra att jag inte röker inför äldre människor som bryr sig om mig och själv inte är rökare. Lite hyfs har jag ju och folk som röker inför sina föräldrar borde ta sig en lång funderare tycker jag. Nog om det nu. Sedan vet jag ju hur det blir när jag väl får tända den där cigaretten som jag har gått och längtat efter så länge. Det kommer inte kännas bra och den kommer göra mig lätt illamående. Jag talar om en enda stor besvikelse. Ungefär som det där ligget som man fick kämpa för så mycket och som man sedan tänker tillbaka på med en axelryckning. Bah.

Allvarligt talat

1. Jag undrar hur många gånger som George W. Bush har svårt att somna eftersom han anser sig ha gjort ett dåligt jobb. Reflekterar han någonsin över sådant? 

2. Jag tycker inte att Alex Schulman ska agera framför kameran. Han är inte rolig att titta på. Varje gång jag ser ett klipp med honom vrider och vänder jag mig av obekvämhet och genans. Jag börjar må dåligt av det. Håll dig till det skrivna ordet Alex.

Romantikern i mig

En rolig grej som hände igår när vi var ute var att jag hittade det där lövet(?) som ni ser i bilden här till vänster i mitt vattenglas. Ni ser att det ser ut som två hjärtan som sitter ihop. När jag petade upp det och lade det i min hand fick jag för en kort sekund för mig att ett frieri var på gång. Min puls steg. Trodde att Martin hade lagt lövet där och att ringen snart skulle komma fram. Så var det inte och inget frieri blev det. Kort därefter betalde vi notan och gick sedan hem för att vika tvätt. Ibland tar livet lustiga vändningar. 

Och jag tänker inte be om ursäkt för mina Photo Booth-bilder.

Att komma på sig själv

Jag har aldrig tidigare brytt mig om det där med kalorier. Det har liksom fungerat utmärkt ändå. Har inte haft något intresse av att veta exakt hur nyttig eller onyttig den där mackan är som jag trycker i mig. För hej, kom igen. Man behöver ju inte vara ett större snille för att förstå att det inte går att käka pizza varje dag om man inte vill förvandlas till en liten tjockis. Det handlar om att hålla en sorts balans - en dag på Max, nästa dag inte fullt så fet. Man behöver nästan inte ens tänka på det. Det hela sker per automatik. Så har det alltid varit för mig, fram tills nu. Här i fetmans Mecka har jag plötsligt börjar vrida och vända på alla tänkbara förpackningar för att hitta dess kalorivärde. Det är ett tufft och stundtals väldigt skrämmande jobb (salladen som visar sig vara en jävla kaloribomb). I morse nådde jag dock en gräns. Jag satt och räknade på hur mycket ett glas  apelsinjuice kunde tänkas innehålla. ETT GLAS APELSINJUICE. Jesus. Om jag hade klarat av det hade jag gett mig själv en örfil och sagt: Ta dig samman ditt fån.

Sjukdom och paj

Idag hade jag tänkt spendera eftermiddagen på Good World och titta på fotbollsmatchen (mest eftersom det förväntas att man ska göra det). Så blev det inte. I stället ligger jag här i sängen och är magsjuk. Det är ingen höjdare precis, men å andra sidan så är ju inte fotboll det heller. Jag har hunnit med hela första säsongen av Twin Peaks och nu är jag sjukt sugen på körsbärspaj. Magsjuka + körsbärspaj kanske inte känns som en klockren kombination men jag har heller aldrig hävdat att jag är helt hundra. Det snackas ju hela tiden om den där himmelska körsbärspajen och jag är lättpåverkad. Det är en av mina många svagheter. Försök att gissa de andra.

Idag var en fin dag

Och just nu vill jag bara säga följande:

Never fell in love

until I fell in love with you

Never knew what a good time was until I had a good time with you

God natt.

Vad i...?!

Så vaknar jag upp och ser att Tomas Brolin var på sverigepremiären av Sex & the city. Är det något jag har missat eller? Men så finns det ju barn som svälter i Afrika också.

Det förbjudna

Ibland händer det att vissa kända bloggare ber sina läsare ställa valfria frågor som de sedan ska svara på. De flesta brukar inte ha några problem med att lägga upp privata och känsliga saker på ett fat och sedan servera detta till hyenorna som sväljer allt med hull och hår (och självklart sedan ber om ännu mer). Bloggaren svarar alltså på nästan allt. Nästan allt. Det finns dock vissa frågor som aldrig besvaras och det är frågor om analsex samt var man sprutar eller tar satsen. Man kan nästan tro att det en gång startade som en telefonkedja där bloggare #1 ringde till bloggare #2 och sa: "Kom igen! Vi svarar på i princip allt men vi måste sätta ner foten någonstans för att ge sken av att ha någon sorts integritet. Vad som sägs om att sperma och analsex? Vi hänger ut oss själva samt våra nära, men inget snack om sperma eller analsex, OK?"

Så kan det till exempel ha gått till. 

21:33

Så här ser min kväll ut. Först tvätta kläder, sedan ut och käka en sen middag och därefter hem igen för att lägga mig i sängen och titta på filmer tills ögonen sluter sig. Imorgon ska vi upp med tuppen (nja inte riktigt) och åka ut till havet. Hoppas på att jag INTE kommer bränna mig lika mycket som jag gjorde i måndags. Det är inte för mycket begärt. Kom igen nu pigmentet. 

Jag vill även passa på att slå ett slag för mina favoritbloggar just nu. Jennie Carlzons och Klara Svenssons. Två smarta och roliga tjejer. 

Den som inte skrattar åt det här har inget i mitt liv att göra

Brooklyn

Igår drog vi ut till Brooklyn för att gå på en fest. Den hölls i en imponerande etagevåning med den största takterassen som jag någonsin har skådat. Vad fan gör folk för att skaffa sig så mycket deg? Från början var det sagt att anledningen till festen var att ett lesbiskt par skulle flytta till LA och adoptera ett barn men sedan visade det sig bara vara en vanlig födelsedagsfest. "Gott nog" tänkte jag, och tog mig sedan för av mat och dryck. 

Två saker som jag tänkte på under kvällen var:

1. Varför är det så många amerikaner som pratar som om det de har att säga är det viktigast i världen?

2. Varför är det så många amerikaner som har en förkärlek till gräs?

This one's for you Carolina

Första gången som vi pratade på riktigt och fann varandra var inne på toaletten till den legendariska (och numera stängda) sunk-krogen Crazy Horse. Vi var ute med jobbet och alla andra tjejer vågade knappt röra vinet eftersom följande dag var en arbetsdag. Jag kommer ihåg hur vi stod vid handfatet och vräkte ur oss vår irritation över detta som bara två norrlänningar kan göra. Det här var mer än 3 år sedan. Vägen har sedan kantats med galna perioder som singlar, en hel del alkohol, ostsås, hjärta och smärta. Du är en människa som jag vill ha vid min sida livet ut. Jag älskar dig.

Att göra fel

Blir alltid lite orolig för att någon av de boende i huset ska komma och säga åt mig att jag minsann inte får sitta och hänga på deras trappa. Har inte riktigt fattat om alla bara hänger på sin egen trappa eller om det är OK att slå sig ner på första bästa. Jag gör det sistnämnda. Och den där oron är samma känsla som man hade när man var liten och råkade simma in på delen som enbart var till för motionssimmare i badhuset. Den delen som var till för vuxna och pensionärer, och där man inte hörde hemma. 

Det här med fotboll

Jag orkar inte engagera mig i EM eftersom Sverige enligt min mening suger *** när det kommer till fotboll. Det kanske spelas bra men guld blir det ju aldrig. Hockey däremot. Där har vi en sport med riktiga män och stora vinstchanser år efter år. 

En sak som jag verkligen saknar med Stockholm är vår fantastiska lägenhet. Att få komma hem efter en vidrig arbetsdag och krypa upp i soffan i det ljusa vardagsrummet är oslagbart. 

Jorå

Att vakna halv 3 på en vardag och sedan ha enorma problem med att stava "Sverige" är ett tecken på en lyckad kväll, säger vi. 

Mina bästa vänner

Det här är min räddning när det är hett, hett, hett ute och framför allt inne i lägenheten: 

Enorma mängder vatten och fläkten som vi köpte på Jacks för ingen peng alls. 

Jacks 99 Cent Store is the shit!

Vilket väder vi har

Sitter ute på balkongen och försöker jobba men det är så fruktansvärt varmt idag. Igen! Människorna nere på gatan rör sig långsamt som sniglar och hettan får deras ansikten att förvandlas till något som liknar fula grimaser - rynkade pannor, vidöppna munnar och kisande ögon. Det här går inte. Nu går jag till närmsta fik som har AC och där kommer jag sitta tills de kastar ut mig. 

Ciao.

På morgonen

Min kille har en förmåga att lätt snooza sig igenom 1.5-2 h på morgonen. Detta är ett relativt nytt fenomen (som startade för någon månad sedan) men som har fått mig som tidigare var en riktig mäster-snoozare att vakna och stiga upp när klockan ringer för första gången. På reklambyrån som han jobbar på här i New York har han den stora lyxen att få komma in och gå efter eget behag. Så skulle man allt vilja ha det. Jag hade heller inte tackat nej till att arbeta med något som jag brinner för. 

HÖR MIN BÖN.

Sex..

& the city-filmen betades av igår. Så otroligt skönt att få komma in i en iskall biosalong och sätta sig ner i de enorma (i jämförelse med de svenska) fotöljerna när det är närmare 35 grader ute. Och vad kan jag säga om filmen i sig då? Ja, jag tycker att den har fått oförtjänt dålig kritik. Jag hade nästan förväntat mig något riktigt pinsamt men jag måste erkänna att jag satt med tårar i ögonen redan under inledningen. Den var som en påse med söta godisar - lättäten, ingen större variationen men lämnar en med ett kort och härligt lyckorus. Och snälla: skilj på kvinnosak och kvinnosaker.

En fråga

Läste för en tid sedan i Anna Hibbs blogg att större delen av hennes kvinnliga bekanta har opererat tuttarna.  Det är Stockholm och det är Stureplan men det känns ändå så sjukt avlägset ifrån min värld.  Jag bor vid Götgatsbacken (den finare delen, alltså den mot Slussenhållet, HA!) och spenderar större delen av min tid på söder. Min bekantskapskrets består av en härlig blandning människor men inte en enda av dem har gjort något skönhetsingrepp. Nu säger jag absolut inte att det är fel med plastikkirurgi i sig. Och frågor som varför, hur och till vilken skala man ska operera sig är ett väl debatterat ämne som jag inte tänker gå in på. Försöker bara förstå hur det kan vara en sådan stor skillnad när vi båda bor i samma stad och är i samma ålder. Typ.

Note to self

Måste bli bättre på att uppdatera bloggen om detta ska  leda någonstans. 

Helg. Äntligen?

Det är en sådan där tråkig och grå dag idag. Har precis tyckt i mig en massa vitt bröd och det gör ju inte saken bättre. Känner för att lägga mig ner och fortsätta sova. Sneglar lite på klockan och räknar (nästan undermedvetet)  hur många timmar det är kvar tills det är OK att börja smutta på vinet. Klockan är 11.14  nu så jag ger det 8-9 timmar. Fredagar är härliga.

En vanlig tisdag

Ska tydligen ut och ta några drinkar på Waverly Inn ikväll. Dagen till ära har jag dragit på mig fula soleksem (men det kan även vara någon sorts insektbett och med min tur gissar jag på att det är loppbett). Vilken härlig tjej jag är. 

Vill inte åka hem!

Att åka hem till Stockholm och fortsätta jobba känns helt otänkbart just nu. VILL INTE. Låg tidigare och solade i Tompkins Square tillsammans med Rebecca och funderade på varför livet inte alltid kan vara så, ja, bra.