On my way

Det största problemet i mitt liv just nu är att jag aldrig lyckas komma ihåg lösenordet till min blogg. Vet inte hur många gånger som jag har struntat i att skriva ett inlägg eftersom jag inte orkat vänta på att få ett nytt lösen skickat till min mail. Det kanske låter som en struntsak men det stör mig så enormt mycket. Hatet inom mig börjar då att koka medan jag funderar på varför gud ska straffa mig på ett sådant vis. Men nu jävlar har jag ändrat till samma lösen på samtliga inlogg (mail, blogg osv., precis som jag har samma kod till alla mina kort). Kalla mig gärna för idiot.

ÄNTLIGEN måndag. Jag gillar verkligen måndagar. Dessutom har jag väntat hela helgen på att få sätta igång med den nya skoluppgift. Pratade med Christer om hur jävla skönt det är att plugga igen och få använda hjärnan på ett mer kreativt sätt (eller rättare sagt; få använda hjärnan överhuvudtaget) än vad jag vanligtvis gör under arbetsdagarna på företaget. Just nu läser jag enbart några enstaka kurser men det har gett och ger mig så enormt mycket. Min absolut största skräck i livet är att stagnera. Jag har så mycket att ge men det finns alldeles för många exempel på hur farligt lätt det är att glömma bort att man själv styr sitt eget liv, och bara glida med. Jag känner ju själv hur det är. Jag har varit i över 3 år (TRE ÅR!) på företaget, vilket så klart ger en trygghet samt en stabil ekonomi. Men. Att stanna kvar där är absolut inte vad jag vill ha ut av mitt liv.