Hon har mig i sitt grepp

Jag ringer till min tandläkare för att avboka en tid som jag har hos henne i början av juli eftersom jag varken har tid eller lust (har man någonsin lust?) att gå. Klockan är närmare elva på kvällen i Sverige så jag planerar att tala in ett meddelande på hennes telefonsvarare.  Det är smidigt och bra. Jag är lite rädd för min tandläkare ska ni veta. Hon är en mycket sträng kvinna med en hård uppsyn.  Hon säger saker som "Vill du inte att jag ska hjälpa dig eller? Ja men gapa större då!".  Jag ligger där i stolen med uppspärrade käkar och min kropp stelnar av rädsla medan hon hårdhänt går loss i min mun. Hon är en otrevlig och kall maktgalning men oj oj så duktig hon är på sin sak. Hon kan trolla med (t)händerna så jag stannar kvar hos henne.  Ord som "Det kommer inte gå att rädda tanden" existerar inte i hennes värld. Hon får göra mig illa men priset (ja den faktiska kostnaden) jag betalar är lågt om man jämför med andra mottagningar. Så jag ringer som sagt för att lämna ett meddelande om att jag "tyvärr" måste avboka min tid. Precis när jag väntar på pipet och gör mig beredd på att dra min lögn så svarar kvinnan. Hon befinner sig alltså på mottagningen klockan elva en fredagskväll. Det är sinnessjukt. Jag drabbas av panik och lägger på. Sätter mig ner och hoppas att hon inte kommer ringa upp mig. Eller förresten. Jag kommer ändå inte att svara.  Nu skrämmer hon mig ännu mer.